Annica Olsson | Äktenskapstycke?
796
post-template-default,single,single-post,postid-796,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Äktenskapstycke?

En av dom roligaste dagarna i mitt liv. Han hade ju hintat lite om att vi skulle ses snart, så jag förstod att det närmade sig. Men jag kunde inte drömma om att få en sån dejt. Den va magisk! Så fort jag fick brevet (som inte han skriver) så förstod jag direkt att det va fallskärm.

brev

När jag va i Byron i 2 v så bodde jag med Sanna och hennes kille Dan som jobbar med att hoppa så han försökte få med mig typ varje dag. Jag kom undan..;) Där och då kände jag inte för att hoppa. Jag va inte alls redo. Plus att det va regn några dagar. Men ångrade mig såklart lite också. Fick ju ändå chansen att få följa med upp och slänga mig ut över Byron Bay med Dan som jag skulle känna mig trygg med. Men det va nåt som tog emot.. Jag kände inte att jag ville. Nu förstår jag nog varför. Det va nog någon mening med att det skulle va första gången för oss båda fast ja inte visste om det då. Det hade ju inte varit så kul om jag sa: Ja, jag hoppade för 2 månader sen..typ!

Jag ser mig själv som en fegskit egentligen. Men den här dagen va jag helt lugn. Va faktiskt inte nervös alls. Va lite smått pirrig när jag satt i bilen, men sen när vi kom in på flygplatsen så släppte det helt. Jag förstod inte själv vad som hände. Vanligtvis hade jag ju skitit ner mig. Haha!

När vi fick träffa piloten, så trodde både jag och Sebbe att dom skämtade. Han såg verkligen inte ut som vi ville att en pilot skulle se ut. Såg lite sådär avslappnad och halvhög ut.. När vi sen träffade dom två vi skulle hoppa med så blev jag iaf trygg. Dom hade min humor. Dom berättade hur många hopp dom hade gjort och att det skulle gå bra, sen började dom prata med varandra och sa: ”Hittade man den där tjejen efter sista hoppet igår..?” ”Nä, man gjorde aldrig det.” Hahaha.. Kul! Sebbe va nog mkt nervösare än jag va faktiskt.. han ljuger. Ja va lugn! Men dom två vi hoppade mé va skön. Passade oss perfekt.

img_1179

img_1180

img_1175
img_1177

Det roliga är att när vi sen skulle ut mot planet, då sa han att dom va tvungen att hålla i oss. Det va någon säkerhetsgrej. Men det va bara mig han höll i. Dom höll inte i Sebbe. Haha.. Kände mig som en hund.img_1565

Okej, då skulle vi in i planet. Det va det minsta jag sett. Och jag trodde dom skämtade när dom sa hur vi skulle sitta. Och hur han jag skulle hoppa med skulle lyckas vända sig om och jag mé därinne kändes omöjligt.

Jag satt bredvid piloten och kollade så allt gick rätt till. Han satt också med en fallskärm på. Haha! Galet..

img_1181 img_1178

Dörren stängdes med kardborreband. =D Starten va helt sjuk! Det kändes som att åka uppskjutet och vi alla flög bakåt i planet. När vi väl va uppe och han jag skulle kopplas ihop med lyckades vända sig om så frågade han om jag va nervös. Jag sa nej.. Då slängde han sig över och tryckte ner ratten/styret/rodret eller va det nu än heter på ett plan…, så vi tvärdök! Då kan jag säga att det pirrade till i magen.. Dom skrattade… Jag slog eller puttade honom (som jag brukar göra..haha.. Min kompis Andreas kallar mig för Elaine i Seinfeld av en anledning.) Han sa: Slå inte mig.. Det är jag som har fallskärmen.. 😉 Vi skrattade också, när ja väl fått tillbax andningen normalt!

Sen va det dags att koppla på. Jag skulle ut först, såklart.. Damerna först. Bredvid mig va dörren, det va ett stort hål nere i hörnet så jag satt och kollade ut hela flygturen. När den va öppnad och jag skulle ”he ut” fötterna och kollade ner, så såg jag lite moln och under det klarblått vatten och man såg hela Aruba. Sååå fint. Men då tänkte jag: Nämen…det här är ju inte normalt. Så här ska man ju inte göra. Det tog emot och va ett jäkla tryck, men allt gick så fort. Han sa åt mig att vinka till kameran.. Sen puttade han mig och vi föll..

bachelor-ep-205_2

Och som ja föll.. Där och då glömde man bort allt man hade lärt sig. Jag tänkte bara: Shit, nu gör jag det. Jag faller..Det va 33 sek fritt fall från 10 000 feet, om jag inte minns helt fel nu. Jag minns att jag va så himla glad hela tiden så jag blev alldeles torr i munnen, så fick knappt igen den… Haha! Känslan när fallskärmen föll ut va magisk, jag levde.. men samtidigt tänkte jag: Nej, inte än! Ville aldrig att det skulle ta slut. När jag väl landat, så ville jag bara upp igen. När jag sprang mot Sebbe så kändes det overkligt. Det va en av dom häftigare upplevelserna jag varit med om och jag va så glad att få dela det med honom där och då. Ett minne för livet.

bachelor-ep-205_4

Efteråt så blev det en massage. Där kände ju jag mig trygg eftersom jag är utbildad massageterapeut. Men.. Alldeles för hög bänk och en hudkräm fick vi att jobba med. En massageolja hade ju som varit lite bättre och lättare, men men..det va väl bilderna som va viktigare. Plus semesternaglar hade växt ut så kan inte påstå att jag gav den bästa massagen ja kan ge. Skulle behövt stå på en pall för att nå upp och stå rätt. (Så om mina lärare skulle se det här, så förlåt för allt.. ) Och liiite naken kanske man kände sig, men äh.. Min första dejt så hade jag ju också bikini och hade ju haft det dagligen i 5 månader, så det passade väl mig.

Men jag njöt.. 😉

bachelor-ep-205_5 bachelor-ep-205_6

Efter det blev det lite bad. Där pratade vi om lite allt möjligt. Några saker han sa fick mig att fundera lite på om han verkligen va redo, men men.. Jag kände ju att vi är ganska lika och kan uttrycka oss konstigt ibland.. Så jag försökte tänka bort det.

Aja.. Vi duschade av oss inne hos honom sen va det en 3-rätters och massa vin på hans altan. Det va så kul, men vi hade ju ätit en lunch innan massagen så kan inte säga att jag va så hungrig. Va mest törstig. 😉 Jag pratade såklart massa jakt och slakt som inte kom med. Kändes som ja bott i ett  berg och precis kommit ut om man tänkte på hans miner.. Haha! Men är man från norr så är man..

Dagen avslutades med att vi inte ville att den skulle sluta, så när alla plockade ihop så satte vi oss i hans solstolar en stund och avslutade vinglaset. Vi pratade lite djupare, satt tysta och tog varandras händer. Det va fint. Den stunden va väldigt fin. Och där och då kände jag: Ja… den känslan jag kände när jag såg honom första gången och som gjorde att jag sökte hit, den finns här. Det finns en stark dragningskraft. Jag gjorde rätt. Det kändes väldigt självklart och enkelt i denna allt utom enkla situation man befann sig i.

Jag hade ju en ros så höll låg profil på minglet och va ju säker på rosceremonin. Kändes så skönt. Man hatar ju att stå där. Mest för att det tar sån tid att spela in. Mkt stå och stirra ut i tomma intet. Varannan dag måste man ju stå där. Och det är när man kommer upp dit man ser hur få man är kvar. Kunde ingen säga åt mig att försöka stå liiite kvinnligare? Närå.. på stadiga ben. =)

bachelor-ep-205_15

Så, det blev långt det här, men det va en lång- och rolig dag. 8 timmar. Bästa dagen!

När jag kom hem så va jag glad. Jag längtade efter mina tjejer när ja va på väg mot huset. Min familj. Hem till trygghet.. Dom som kommenterade min dejt ikväll, Jennie och Therese vet jag tycker om mig på riktigt! Det är mina vänner.. Och jag förstår känslan. Man är glad, men vill såklart ha alla dejter själv.

img_1200

img_7823

2 Comments
  • Christine Bergvall

    3 november, 2016 at 10:33 Svara

    Hej Annica!! Vilken kanondejt du fick. Hela du strålade under hela dejten. Jag bor själv i Östersund, så jag kommer att heja på dig under hela Bachelor. Hoppas verkligen att du får Sebbe. Keep fighting girl!! <3 /Christine från Östersund

    • Annica

      3 november, 2016 at 15:19 Svara

      Hej!
      Ja, den va verkligen något extra! Haha.. Tack så mkt! =)

Post a Comment