Annica Olsson | Lonesome Traveler
1867
single,single-post,postid-1867,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive
allef-vinicius-330116

Lonesome Traveler

Vet ni om den där känslan då man inte vet vart man ska? Vart på jorden ska man bo? Vem ska man bo med? Ska man bo med någon? Eller vill jag vara själv? Är jag rädd för att vara själv? Är jag rädd för att bli fast med någon?

Jag vet ju hur det ser ut i mitt huvud.. Jag vet vad jag har för drömmar. Jag kan nog bo vart som helst bara jag får lite av varje. Jag behöver lite fjäll, snö, stränder, hav, värme.. Jag måste alltså ha friheten att kunna åka vart jag vill när som helst. Och jag behöver nog någon som är likadan och förstår mig i allt detta. Någon att trotsa rädslor med.

Jag är kär i friheten! Samtidigt som det är väldigt ensamt mellanåt. Jag måste fortsätta kämpa. Trots alla motgångar och annat som kommer vägen hela tiden. Så går jag för min dröm. Tuffa tider får man räkna med ett tag, men jag ska nå alla mina drömmar. När jag ser hur några av mina stora inspiratörer lever så känns inget omöjligt. Dom har jobbat sig upp helt själv. Utan att enbart sålt sig i sociala medier.

Åren går. Man blir varken yngre eller får mer tid. Det gäller att frigöra den.

Och jag vet att jag inte kommer leva som nu. Jag vill ha liv i mitt liv. Jag ska jobba någonstans där jag måste flyga mellan olika destinationer. Ha sand mellan tårna. Jag ska sitta och lyssna på vågorna och titta på solnedgångar med en öm solbränd hud. Sen om jag gör det ensam eller med någon bredvid mig, det får vi se. Hoppas ju såklart bredvid mig. Jag kommer testa på allt jag vill och jag kommer se ställen jag alltid drömt om. Kanske ser jag några igen.

Om det finns någon därute som känner att: Va fan.. Jag har så sjukt mkt pengar som jag inte behöver så självklart vill jag ge henne lite så hon kan följa sin dröm.. så maila!! 😉

Haha.. Nejdå.. Jag kommer fixa allt själv. Men dom som säger att pengar inte är allt har aldrig varit utan. Nä..det är inte allt, men jäklar va det underlättar. Det skulle göra mig lugnare. Det skulle göra min mamma lugnare i sjukskrivningen och min uppbyggnad av företag. Den här jävla stressen hur allt ska gå ihop hela tiden.. Ångest!

Nu väntar en vecka i Gbg. Kommer fram vid 14:30 och då väntar en bil på mig som ska ta mig till Jönköping fram och tillbax på lite utbildning. Sen ska jag mysa med borsans barn..  Fylla på kramförrådet. En sak som är säker när man lever själv är iaf att kramar är det fan ont om.

No Comments

Post a Comment