Annica Olsson | Idag längtar jag bort..
768
post-template-default,single,single-post,postid-768,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,menu-animation-underline,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Idag längtar jag bort..

Så fort den här årstiden kommer så längtar jag bort. Jag längtar efter att få åka och sätta mig på flygplatsen. Att vara där i god tid och sätta sig med en öl och se hur alla människor runt omkring är på väg någonstans. Några har semesterpepp och några har ”åka hem ångest”.. Ja, eller en hemlängtan. Man kan tydligen ha det har jag hört.. Några är nervösa och många är trötta efter långa resor. Det är en av dom bästa platserna jag vet. Då vet jag att det är äventyr på gång.

Jag vill känna sanden mellan tårna och solen värma på min hud. Jag vill ha fullt med salt i håret och klaga på att det är för varmt på natten.

Jag älskar verkligen hösten och jag älskar vintern, men jag tycker inte om årstiden mellan dom. När löven fallit ner, det är kallt och ingen snö än. När allt bara är färglöst och mörkt. Jag hade lätt kunnat dra iväg nu igen. Men om det är ett snöigt December vill jag vara hemma. Sen skulle jag kunna dra Januari-Mars. Va hemma från April igen. Det skulle va perfekt. Vart hittar man ett sånt jobb eller ett sånt liv? Någon som har nåt till övers? Jag kan lite allt möjligt, det brukar lösa sig.. 😉

Tänk livet ändå.. Vi ska finnas här en stund och göra olika saker. Träffa någon, få barn, åka på jobbet, resa runt och föra ”arvet” vidare.. Ibland känns det så konstigt. Detta ekorrhjul vi lever i. Kanske därför jag alltid går emot det. Min stora längtan efter ett sånt familjeliv går inte ihop med vissa saker på hur jag vill leva. Men jag vet, det går kombinera. Bara man är överens och vill samma sak. Jag vill ha massa att göra och olika saker varje dag. Jag är en impulsmänniska och det måste jag få fortsätta va. Måste iaf alltid ha nåt att se fram emot. Något att jobba för.. Men jag vet, den dagen man håller sitt barn i sin famn så ändras allt.

Jag fick ett fint mail för ett tag sen som jag måste få visa. Från en person jag aldrig träffat. Har klippt det så hänger inte ut någon, men oj va glad man blir av sånna människor. Som tar sig tid och skriver. Sånt här får mig att våga mer. Att veta att jag inspirerar andra känns stort. Jag blev glad.

mail2

Mer sånt! Sprid kärlek runt er! Inte hat..

Jag vill avsluta detta inlägg med att dela med mig av en text. En text från en klok människa som jag väldigt gärna skulle vilja gå och lyssna på.

Johannes Hansen

Att bli en vuxen människa innebär att du kommer att bli besviken. Du kommer att misslyckas. Saker tar längre tid än du tror. Ibland behöver du jobba svinhårt. Det kommer att göra ont. Ofta är din överdrivna oro inte värd besväret. Du kommer att vilja skrika ur dig all skit och borde göra det. 

För de oväntade kommer garanterat att hända. Människor du älskar kommer att gå bort. Även de närmaste relationerna kommer svika dig. Du kommer att missa hur det viktiga faller dig ur händerna. Du kommer att lita på idioter. Kanske bli fruktansvärt orättvist sjuk. Du kommer också vara en idiot och fatta helt värdelösa beslut för att du inte vet bättre. Men om du fortsätter även när det är jobbigt. Går med på att känna smärtan hela vägen in i din benmärg. Ställa dig upp ur fosterställningen och ge ännu mer av dig själv. Utmana dina rädslor. Gå framåt med huvudet högt utan att bygga upp för tjocka murar.

Om du kastar dig ut och riskerar besvikelse igen och igen. Lär dig av dina misstag. Gör om och gör rätt. Fokusera på allt det fina du får uppleva och är tacksam för de fina människorna i ditt liv. Se dom, uppskatta dom och bjuda in dom i din värld. Ja, då kommer du att ha ett bra liv den tiden du är här. Fullt med kärlek. Omgivet med generösa människor som vill skratta med dig. Som bär dig när dina ben inte orkar. Som kommer att fylla ditt liv – med liv. Men om du undviker smärta till varje pris. Krampar hårt i trygghet utanför dig själv. Stänger inne dina känslor. Vägrar bli besviken. Förbereder dig misstänksamt på det värsta. Tar en defensiv hållning. Ja, då kommer ditt liv inte att bli särskilt spännande. Det kommer ju fortfarande göra ont men sällan fängsla dig eller hålla dig vaken om natten av inspiration. Dagarna kommer fortfarande bli till år som blir tio år. Livet kommer gå över utan du egentligen la märke till det. 

Du gör dina val hela tiden. Kommer du ihåg dina drömmar? Hur du satt i skolbänken ritandes teckningar? Är det dags att väcka upp det där igen? Det som du slutade hoppas på första gången du blev besviken.

No Comments

Post a Comment